Ett år med kyrkkaffe: Vecka 41

Vad passar bättre än att skriva här när det regnar? Jo, att baka naturligtvis. Och precis det gjorde vi idag. Stora tigern och pappa åkte på vildmarksäventyr. Resten av familjen stannade hemma och vaknade kl. 05.30! Lilla tigern skuttade fram och tillbaka i köket och var på strålande humör. Vi lärde oss svänga, springa och klappa händerna samtidigt den här veckan.

Och såklart hittade han hissen och hissknappen på ICA. Saknas bara lite mer kraft så att det händer något när man försöker trycka på knappen. Till sist hittade vi en magiskt dörr (också på Ica) som öppnade och stängde sig själv. Länge, länge kunde man stå och titta. Till sist vågade man sig fram och wow! dörren öppnades.

Jag älskar att jag har den här tiden med honom. Att få se hur han upptäcker världen. Det tar längre tid och orken är liten, men allt är så spännande. Man kan spegla sig i vispskålen och ugnen lyser och vad händer när man drar mjölpåsen ut ur skåpet? Det finns oändligt mycket att utforska, testa, smaka och själv. Jag lär mig tålamod och att se världen med barnets ögon. Jag är ju också barn, Guds barn. Hoppas, hoppas att jag aldrig glömmer de fantastiska saker som han ger mig varje dag. Jag vaknar i min egen säng, det är varmt , vi har mat och vi har varandra. Tack Gud för det. Tack för lite vardagaslyx till frukosten. Hemgjord sylt på en macka. Tack för alla små under som vi får uppleva varje dag.

Också tack att vi får baka, göra något som är både bra och gott. Vi bakade Weras gifflar och de blev bra. Tack för det, också när jag inte förstår varför jag lyckas med jästdegen nu för tiden. Receptet står på sida 20.

Kl. 06.30 på lördagsmorgonen bakade vi kubbar med blåbär. I receptet står med mandel, men konstigt nog var Ica fortfarande stängt. Receptet står på sida 180